Bil porr


Regisserad av Ole Peters

Check på: Rullband & Greenscreen

Känns som ett måste att göra en grenscreen filmning med person som går på rullband och jag fick chansen att göra de förra veckan för en reklamfilm till en hårvårdsproducent. Reklamfilmen börjar gå nästa vecka. Funkade förvånansvärt bra!


Teater-slöja

I fredags så filmade jag på en stor fabrik. Massa montering, rör och avancerade saker. Problemet är att få det att kännas klinikst och futuristiskt. Lyckades dock bra tycker jag genom att använda en så kallad teater-slöja. Mycket nöjd!

En ny känsla

Filmer är bra på att försätta en i en speciell känsla. Är den välgjord, skådisara levererar osv. så sitter man ganska snart med den känslan i magen som regissören hade i åtanke när han gjorde filmen. Men idag så fick jag ta del av en ny känsla, en känsla jag aldrig har haft förut. Jag var och besökte min Kibbutz i Israel, en Kibbutz jag bodde på för 13 år sedan när jag var 17 år gammal. På den tiden så tog man emot Volontärer, sådana som mig, som fick komma dit och leva kibbutz livet. Ett liv som är en form av kommunist liv. När jag kom in på Kibbutzen idag så välde en massa gamla minnen upp, människor, dofter och byggnader. Allt var lika men ändå så annorlunda. Jag fick tag på den dam som tog hand om alla volontärer och hon berättade att jag var en av de sista som arbetade där på det sättet. De slutade med Volontärer och hon förklarade att allt förändrats, allt handlar om att äga och pengar nu mera. Att Kibbutzens tid som den såg ut inte finns längre. Den känsla som kom i kroppen var helt ny, att vara en av de sista personerna som fick uppleva något är en konstig känsla. En tomhet, en upplevelse som aldrig går att återskapa. Det gjorde ont i kroppen, på ett konstigt sätt.

Jag sitter nu på ett café utanför Tel Aviv och undrar om jag missat denna känsla i någon film jag har sätt eftersom jag inte hade en referensram hur just denna känsla var. Blev i alla fall lite bra bilder därifrån tack vare en stark strålkastare.